Johan Ylinenjarvi november 9th, 2008
Blev “väckt” söndag förmiddag av min yngsta dotter Jennifer, hon hade kokat kaffe och rostat mackor åt mig som serverades på bricka i sängen förståss. hur gulligt som helst. Höll på att sätta kaffet i halsen när hon annonserade åt Maria att det minsann fanns kaffe åt henne med -”Du kan ju hämta själv i köket”. nog var det alla pappors dag alltid.
Johan Ylinenjarvi oktober 14th, 2008
“Det är så svårt att hitta telefonen alltid, tänk om nån kunde uppfinna en telefon som satt fast med ett snöre i väggen!” - okänd tonåring
Johan Ylinenjarvi augusti 7th, 2008
John McCain jämförde Barack Obama med Britney Spears & Paris Hilton i en reklam nyligen i ett försök att förlöjliga honom (amerikanska val verkar vara värre än såpoperor).
Hursomhelst, Paris Hilton tyckte inte om att omnämnas i McCains reklam så hon gjorde en egen reklamfilm:
Maria Lindh mars 11th, 2008
Jag är ju en erkänt aktiv kyrkobesökare (eh…) och tillbringade ett par av söndagstimmarna i Pingstkyrkan för att bevittna barnvälsignelsen av lilla Nataniel. Sambon och dottern hade jag också med mig. Väl inne i kyrkan fick Jessica syn på keyboard, trumset och elgitarr längs fram och funderade lite stillsamt om Pingstkyrkan var nån sorts rockkyrka. Det var hennes, så väl som mitt, allra första besök i en kyrka tillhörandes pingstvännerna. Jag konstaterade snabbt att upplägget och byggnationen var betydligt mer anpassad för framtiden och barnen än vad vår “vanliga” kyrka är. Psalmböckerna var ett minne blott, för sånt kan man ju ha på dator och köra texterna rullande på en jätteskärm framme i koret (heter det kor i pingsrörelsen också tro?). Kyrkorgel är överskattat för ska man rocka loss med en ordentlig lovsång kan man hellre ha flera spelmän på olika instrument. Jessica hade önskat få höra hard rock hallelujah, men så blev det inte.
Mot slutet av gudstjänsten fick vissa hjälp att bedja, tårar föll och vi var onekligen lite skeptiska till fenomenet “tala i tungor”. Det viskades, mumlades och tisslades överallt runt omkring oss och då kände vi oss lite malplacerade. Plötsligt sa en kvinna sig få ett meddelande från Gud och berättade att han sa till henne att det fanns en människa där i kyrkan som längtade till Jesus. En människa som längtade, men hindrades av allt världsligt, eller hur det nu var. Jag armbågade raskt min sambo i sidan och sa att jag förstod att det var honom hon avsåg.
Det var ett intressant kyrkobesök och jag kan konstatera att pingströrelsen verkar onekligen ha roligt. Det är inte så strikt, det fanns lekrum för barnen och stämningen var mer tillåtande och uppsluppen än vid de kyrkobesök jag tidigare varit på. Om jag någon gång kommer på idén att bli religiös så blir jag nog pingstvän…fast med handen på hjärtat blir det nog aldrig iallafall.
Efteråt fick vi fika i Rag och pavlovatårtan som jag tycker så mycket om. Det var gott och trevligt och vi åkte nöjda hemåt igen.
Maria Lindh november 10th, 2007
Har precis återvänt från Handlarn där jag gjort mitt bästa för att köpa lördagsgodis åt lilleman som är hemma sjuk och således inte fick gå och handla själv. Det är inte helt enkelt att köpa rätt smågodis när man får med sig en köplista som ser ut såhär.
Maria Lindh oktober 28th, 2007
Min yngste son tyckte att det var trevligt med en liten bäbis här, men samtidigt så kändes det nog inte helt ok för han som är van att vara minst i familjen. När lånebarnet farit gick vi upp för att ordna med ett bad. Lilleman hoppade snabbt ur kläderna och satte sig sedan på toalocket med armbågarna på låren och hakan lutad i händerna. Där satt han en stund och såg lagomt filosofisk ut medan jag donade med leksaker som skulle ner i badet och plocka alla kläderna i tvättkorgen. När jag var klar och vände mig mot honom igen så utbrast han glatt
“Mamma, nu är det jag som är din bäbis igen”
Jag skrattade och sa att han alltid skulle vara min bäbis även om han blivit en stor kille nu. Sonen nickade instämmande och följde sedan upp med en fråga som han, av någon anledning, behövde få höra svaret på.
“Älskar du Nataniel mer än mig?”
Jag svarade givetvis nej och överöste honom med mina ömhetsbetygelser. Som om jag någonsin skulle kunna älska andras barn mer än våra egna. Det sticker lite i själen att han ens behövde fråga, men han fick iallafall det svar han behövde få och verkade rätt nöjd efter det.
Maria Lindh september 18th, 2007
Igår kväll läste jag en godnattsaga för min yngste son. Det var ur en Bamsebok och Bamse är en fin gammal björn som hängt med länge. Jag minns själv hur mycket jag tyckte om honom, både i tidningsform och på TV.
I just denna berättelse så vill Bamses dotter ha ett lillasyskon och efter att hon deklarerat det för sina föräldrar kommer ett uppslag där Bamse och Brummelisa ligger kind mot kind under täcket och texten lyder som följer:
“Bamse och Brummelisa höll varandra i handen och tänkte samma sak. Den kvällen kramades de länge”.
Sedan kommande sida så vips har Brummelisa fått en liten Brumma. Jag blev så full i skratt att sonen tittade förbryllat på mig. Han förstod inte alls vad det var jag fann så underhållande.