Johan Ylinenjarvi september 16th, 2008
Min dotter kom hem helskinnad fast brunare från Turkiet idag.
Hann knappt prata med henne men jag kommer garanterat att sova bättre inatt än senaste veckan.
Börjar förstå de här t-shirtarna som finns där det står “You can’t scare me, I have kids”, det passar särskilt på tonåringar… *gäsp*
Johan Ylinenjarvi juli 22nd, 2008
Har de senast veckorna täckt upp för semestrande kollegor i Danmark, så det har varit rätt fullt upp, men nu är alla danskarna tillbaka efter semester och endast min kollega här i Sverige är borta. Detta resulterar allt som allt i att det är jäkligt lugnt på jobbet denna vecka, Sverige har verkligen semester just nu även om vädret suger.
Fick en låda öl med internposten från huvudkontoret så det lider ingen nöd på mig ändå, passar på att läsa på, stöka undan och vässa pennorna för nästa vecka lär det börja dra igång för allvar igen.
Johan Ylinenjarvi juni 19th, 2008
Under veckan som gått har min äldre dotter gått ut nian, vilket betyder att jag måste vara gammal. Mina parents var då uråldriga när jag gick ut nian. Maria har gått på semester och jag ska ärligt erkänna att jag längtar tills jag får semester NÄSTA ÅR… *suck*
Vi kommer åka ut till stugan imorgon och fira midsommar med Marias pappa, fastrar, kusiner, några vänner och så Stefan förståss.
Glad Midsommar på er alla! och har ni vägarna förbi Ljusvattnet, Bureå så kom förbi och säg hej…
Maria Lindh juni 8th, 2008
Det finns alla möjliga fobier. Vissa känns inte så konstiga som exempelvis klaustrofobi (rädsla för trånga utrymmen), araknofobi (rädsla för spindlar) och ophidiofobi (rädsla för ormar). Andra är betydligt märkligare enligt mig och där har vi bland annat coulrofobi (rädsla för clowner), Papafobi (rädsla för påvar) samt linonofobi (rädsla för snören).
Det är inte lönt att leta någon logik bakom en fobikers rädsla eftersom rationell rädsla är ingen fobi. Idag har jag via kvällspressen lärt mig de tio vanligaste fobierna i världen och kände mig tvungen att göra ett inlägg om fobier. Detta eftersom emetofobi tog sig in på sjunde plats och det är inget mindre än en irrationell fruktan för att man ska spy. Det finns bra många konstigheter ute i världen och ännu en gång inser jag att man ska aldrig sluta förvånas.
Jag är själv en aning rädd för spindlar, men vid vidare granskning av irrationella rädslor har jag lärt mig att det är ett evolutionärt drag som vissa människor har. Vi har utvecklat denna praktiska skräck så att vi aktar oss för de djur som kan skada oss. Detsamma gäller dem som har ormskräck. I Sverige är det dock inte så praktiskt eftersom inga kryp är farliga nog för oss människor, men tänk så bra när jag åker utomlands och alla livsfarliga åttabenta äckelpäckeldjur anfaller (jaja, jag vet att det inte är så praktiskt, men jag kan väl få lura mig själv en aning).
Maria Lindh juni 2nd, 2008
Jag hoppas detta ljuvliga väder får hålla i sig länge länge, för nu känns det att sommaren är på G. Ny arbetsvecka är uppstartad, vilket brukar vara trist, men det gör inte så mycket när vädret är vackert och det dessutom är kortvecka. Jag har dock planerat lite för mycket, men inte heller det gör så mycket eftersom flexkontot är i behov av en välförtjänt påtår. Imorgon ska jag äta middag med mina “tjejer” på jobbet och på onsdag går jag ut och jobbar natt tillsammans med min nattpatrull. Jag träffar ju dem så lite eftersom de sover när jag jobbar och vice versa. Det ska bli intressant att se hur jobbet är på nätterna och att tillbringa lite tid med nattfolket. Det känns lite tufft bara eftersom jag har ett möte på eftermiddagen före och ett tandläkarbesök på förmiddagen efter, så när jag ska hinna med att sova vete 17.
Tandläkarbesöket är förhoppningsvis det allra sista nu på ett bra tag. Har alla gjort sitt jobb så passar tanden och jag kan gå hem med ett fullständigt garnityr. Skönt vore det också att sluta ge halva lönen till folktandvården. Det är 3000 i månaden de får, men jag tippar på att två månader till så är det över.
Nu luktar det nästan semester och jag har räknat ut att det är 12 arbetsdagar kvar. Inte så fasligt mycket trots allt.
Maria Lindh maj 30th, 2008
Igår cyklade jag in till stan för att besöka teliabutiken och öppna ett mobilabonnemang. Jag har länge smugit runt och låtsas som att det regnar när det pratas tjänstemobil, men till slut fick jag ge mig och ska således bli nåbar jämt och ständigt på jobbet, vilket jag alls inte har lust med.
På väg över Victoriabron fläktade det rätt bra även om vädret var fint och min kjol tog snabbaste vägen in mellan bromsklacken och däcket. Att cykla vidare var inget bra alternativ, men att bromsa och nypa fast kjolen kändes heller inte som ett fullgott alternativ. När jag väl kom mig av så var min vita sommarkjol läckert sotsvart i fållen, som för övrigt hände i sorgliga trasor. Jag hade förstås inget annat alternativ än att shoppa kläder… på arbetstid och allt. Jag älskar klädshopping i vanliga fall, men nu är jag lite ambivalent. Kjolen jag köpte var mycket snygg och jag är jättenöjd, men kjolen jag slet sönder var jag också förtjust i. Möjligen att en del av det svarta går att tvätta bort och att jag kan fålla upp den en aning. I såna fall har jag ju två kjolar. Om det inte går måste jag förstås lösa problemet genom att köpa en ny, likvärdig. Sådana tankar rör sig i mitt huvud och summan av kardemumman blir förstås att jag tjänar på hela incidenten och slutar med två fina kjolar istället för en.
Vilka underbara I-landsproblem jag brottas med ibland.
Maria Lindh maj 27th, 2008
Veckan har börjat i full fart precis som vanligt. Måndagkvällar är jag alltid extra knäckt efter jobbet, men jag kunde inte gärna neka när min svåger ringde och ville ha hjälp att få upp sina nya gardiner. Han hade på min inrådan beställt den snygga panelgardinen Betty med tillhörande vit gardin samt ett paket med stång, vagnar och tyngder för upphängning. Väl hemma hade han förstås packat upp metalldelarna, kliat sig i huvudet och gett upp tanken på att någonsin kunna få upp dem själv.
Säga vad man vill om karlar och kvinnor, men jag vidhåller att varje hem behöver en kvinnas touch för att få den rätta hemkänslan. Svågern hade inte ens en tanke på att man faktiskt STRYKER gardiner innan upphängning och när jag påpekade detta svarade han nonchalant “äh..”
Jag blängde indignerat på honom och insisterade på strykning, han lomade iväg till tvättstugan och strök. Jag förundras över att strykning inte var så viktigt, men en mikroskopisk fläck där färgningen inte tagit och lite vitt lyste igenom såg han minsann och förfasade sig över. Vad är logiken i det? Så småningom kom gardinerna iallafall upp och det blev faktiskt mycket snyggt i hans helt svart-vita hem.
Maria Lindh maj 6th, 2008
Ibland räcker tiden bara inte till och då brukar jag ibland klura på hur 17 jag hann allt när jag hade mina barn hos mig för jämnan. Kanske hade jag helt enkelt en högre växel i hela tiden då och har blivit slöare sedan jag blev halvtidsmamma? Just nu skulle jag bara vilja ha en helt ledig dag eller kväll utan några som helst måsten iallafall.
I helgen har vi hjälpt David att tapetsera hans lilla hörn av världen. Ingen drömsyssla på ledig helg, men jag ser dock fram emot att han flyttar ut. David är trevlig att bo med, men vågar med gott samvete säga att efter ett år skulle jag vara less oavsett vem ur släkten som hade flyttat in. Det räcker inte längre med att han är trevlig och hjälpsam, för nu vill vi vara ifred, så ut med dig snabbt nu David 
Måndagen var körig och irriterande på jobbet. Inte heller blev jag lyckligare av att sitta i telefon med Helpdesk i en timmes tid när min dator bråkade. Både jag och supporten blev rätt less, så efter den första timmen lämnade jag “burken” och lät dem hålla på hur de ville med löftet om att jag skulle få logga in efter fyra igen. Jag ägnade istället eftermiddagen åt ett möte och när jag sedan skulle logga in igen så funkade skiten inte som den skulle iallafall, mina favoriter var puts väck och som vanligt hade de tagit sig friheten att avinstallera icq. Då gick jag hem.
Tisdagen fick jag lägga i en högre växel och har mest bara varit argsint. Personalen har tagit sig friheter som de definitivt borde kollat med mig först. Budgeten är i obalans och ekonomiavdelningen har inte hittat sätt att ersätta mig för allt min personal utför, så det blev många tröttsamma samtal till diverse kunniga inom olika program och diverse chefer på olika nivåer. I slutändan hade jag inte ordning på budgeten iallafall, men hade dock fått ett löfte om att de skulle återkomma i frågan. Bileländet på jobbet pajade igen och lånebilen har en ur personalen tagit sig friheten att fylla upp med blyfri 95 fast det är en dieselbil. Lite komiskt faktiskt eftersom det står tryckt “diesel” på bilsidan med stora bokstäver, men det blev förstås en ganska dyr form av humor.
En snabb middagspaus hemma sedan har jag varit på natträff till drygt nio. Efter en lååång dag längtade jag verkligen hem och bara lägga mig på soffan, men då var tvätten ohängd, badkaret oskurat och min älskade sambo hade dragit igång en ommöblering. Nu får jag istället se fram emot imorgonkväll då jag får nöjet att städa coh torsdagkvällen då det är både utvecklingssamtal och föräldramöte. När i hundan ska jag få en kväll att bara peta navelludd?
Maria Lindh maj 1st, 2008
…till vår bygd igen. Sköna maj välkommen våran kära vän!
Åh, vilket ljuvligt väder. Jag vill nästan brista ut i sång och salutera våren. Den senaste veckan har ju varit helt enorm. Valborgsmässoafton innebär i regel hårt supande om man är 15-20. Vi som har kids inom detta åldersspektra får allt vackert sitta uppe på tok för länge och hoppas att kvällen avlöper lugnt och stillsamt. Hos oss var det stilla ro. Efter att brasglöden slocknat såg jag tv, tv och åter tv i väntan på Emilys hemkomst. Jag får skylla mig själv som lät mig övertalas till att hon skulle få vara ute till 01.30, men tillfredsställelsen är onekligen ganska stor när hon kom hem spik nykter tillsammans med pojkvännen precis på utsatt tid. Sådana gånger är det värt det att vi tänjde gränserna och lät klockan gå extra länge innan hemgång. Efter det var jag dock helt matt och lade mig tämligen omgående.
Idag fyller Stefan år och vi har varit dit för att gratulera på bemärkelsedagen samt fika förstås. Hoppas du hade en bra dag Stefan!
Maria Lindh april 22nd, 2008
Nataniel joddlade glatt i sängen inatt och tyckte inte det var läge att somna om särskilt fort. Till slut gav han upp sparkandet i sängsidorna och drog snutten över huvudet så att vi fick ett par timmars sömn iallafall. Tjugo över sex vaknade jag dock av högljutt tjollrande och en liten kille som insisterade på att få välling. “Jäkla unge” tänkte jag, för inte mindes jag att småbarn vaknar så enbarmeligt tidigt. Han fick dock sin välling och var rätt nöjd medan jag sedan kokade kaffe och läste nyheterna. Efter det var det dags för blöjbyte och påklädning och inte mindes jag heller hur rysligt bajsblöjor luktar, men det var bara att stålsätta sig och skura rumpa så fort det bara gick.
När jag gick för att klä mig kom nästa aha-upplevelse: Ålande småbarn är himla snabba när de sätter den sidan till och jag har inte barnsäkert för fem öre ens. Mitt öra nåddes av misstänkta ljud och jag sladdade snabbt tillbaka in i köket och räddade småfingrarna för att stifta bekantskap med skarvdosan. Sen under dagen har jag påmints om att bilbarnstolar är jäkla knepiga att meka med, att Volvos tar större plats i parkeringsgarage än vad min Ford gör, att gröt i ögonbrynen är svårt att få bort när det fått stelna samt att det blir väldigt fridfullt när småknytten äntligen behöver en tupplur. Tänk vad fort man glömmer…
Chefen verkade mest road av att jag kom intravandes med barnvagn, så morgonens möte gick bara fint. Janne har hämtat knyttet och meddelat att förlossningen gått bra och Nataniel fått en lillebror, så nu inväntar vi bara hemkomst så vi kan fara dit och beundra minstingen. Grattis mina vänner!