Idag har jag haft ynnesten att få besöka socionomstudenterna i Umeå på en yrkesföreläsning. Av erfarenhet vet jag att äldreomsorg inte direkt står överst på önskelistan för framtida yrken när man studerar till socionom. Jag såg det därför som en utmaning att fösöka förändra attityden mot äldreomsorg och berätta för studenterna att jag har “världens roligaste jobb”.
Ca 40 tappra själar dök upp efter att vi hade väntat ut den akademiska kvarten som vi föstås inte räknat med. Det tar inte så lång tid att glömma bort hur universiteten fungerar och eftersom föreläsningen var bokad till kl. 13 så förväntade vi oss att studenterna skulle vara på plats då. Ca 5 över ett trodde vi att ingen skulle komma och vid tio över ett föll poletten ner när det plötsligt började droppa in elever. Märkligt att systemet med akademisk kvart fortfarande lever kvar, men när man tidigare försökte ta bort den genom att helt enkelt tidssätta föreläsningarna till kvart över i schema resulterade det bara i att studenterna kom klockan halv istället, vilket förstås inte löste problemet.
Hursomhelst, det där var bara ett sidospår… Jag berättade glatt om mitt arbete och varför jag tycker det är så roligt och det kändes som att jag fick bra respons. De ställde massor av frågor och det tyder ju på att de lyssnat och varit intresserade. Jag är glad att jag blev tillfrågad att följa med ner och föreläsa och jag hoppas att jag får komma tillbaka även nästa gång. Det är ju inte alltför många år sedan jag själv blev färdig socionom och jag minns hur även jag närde en dröm om att förändra världen och revolutionera hela socialsystemet. Likt min egen klass ville nästan alla dessa studenter komma ut i yrkeslivet och jobba kurativt eller utredande inom individ och familjeomsorgen, men jag hoppas att jag lockat åtminstone någon att våga nosa på äldreomsorg och chefsskap.
Posted on november 13th, 2008 av Maria Lindh
Filed under: jobbrelaterat
Leave a Reply